Hoppa till innehåll

Additiv tillverkning av CubeSats med högpresterande polymerer: minska massbudgeten med upp till 50%

Sammanfattning

Vid den 5:e årliga CubeSat Industry Day hos Europeiska rymdorganisationen presenterade Orion Additive Manufacturing GmbH sin banbrytande teknik för användning av högpresterande polymerer i 3D-utskrift. Tack vare Orions egen Thermal Radiation Heating-system har egenskaperna hos företagets 3D-utskrivna material förbättrats drastiskt jämfört med material som skrivits ut med andra tekniker. Nya testresultat har visat att detaljer som skrivits ut med Orions teknik nådde upp till 80% av den teoretiska hållfastheten hos formsprutade PEEK-detaljer. Den här artikeln beskriver Orions forskning som presenterades vid ESA:s CubeSat Industry Day. Orion visar hur banbrytande tekniker och material för additiv tillverkning kan användas för att kraftigt sänka uppskjutningskostnaderna för CubeSats.


Utmaningar vid tillverkning av CubeSats

CubeSats är små, lätta satelliter som används för rymdforskning, jordobservation, telekommunikation och en rad andra ändamål. Vanligtvis har de en livslängd på några år innan de tas ur drift genom att få brinna upp i atmosfären vid återinträdet. De tillverkas i små volymer, har mycket högt värde och är ofta starkt anpassade till sin tillämpning. Eftersom CubeSats utgör liten eller ingen fara för människor tillhör de en bransch som inte är hårt reglerad, vilket ger stort utrymme för anpassning och innovation. För att säkerställa att CubeSats inte påverkar andra satelliter eller annan hårdvara negativt, varken under uppskjutningen eller i rymden, följer kvalitets-CubeSats en strikt uppsättning konstruktionsspecifikationer, till exempel de som ursprungligen publicerades av Cal Poly SLO. Detta begränsar också CubeSats storlek och vikt.

Traditionellt tillverkas ramen som omsluter en CubeSat av aluminium, ett av de lättaste material som lämpar sig för rymden. Vikten är en mycket viktig faktor i CubeSat-branschen, eftersom uppskjutningskostnaderna främst bestäms av vikten snarare än volymen. Jämfört med polymerer är aluminium relativt tungt, sönderfaller långsammare och ger mer flyktigt rymdskrot när CubeSaten tas ur drift.

Ramar av högpresterande polymerer som PEEK är mer attraktiva alternativ till aluminiumramar tack vare sin låga vikt, låga densitet och höga förhållande mellan hållfasthet och vikt. Dessa polymerer är dock ofta mycket dyra, särskilt med tanke på det spill som uppstår vid traditionell tillverkning. Precis som aluminiumramar tillverkas dessa PEEK-alternativ genom CNC-fräsning och skärande bearbetning. Det är subtraktiva processer där mycket material måste avlägsnas för att skära ut önskad form ur ett ämne, vilket ger dyrt spill. Utöver resursslöseriet har dessa traditionella tillverkningsmetoder även andra begränsningar: detaljer kan bara vara helt massiva, detaljrikedomen begränsas av tillgängliga verktyg och processen är inte idealisk för många varianter eller små serier, eftersom maskinerna måste ställas om för varje ny detalj.

Ett alternativt sätt att använda högpresterande polymerer är 3D-utskrift, även kallat additiv tillverkning. För tillverkning av CubeSats är metoden ”Fused Filament Fabrication” (FFF) den mest lovande, även om det finns ett antal andra populära metoder för additiv tillverkning, till exempel selektiv lasersintring (SLS). FFF-processer kan tillverka en mängd olika detaljer i ett brett spektrum av termoplaster, inklusive PEEK, ULTEM eller PC, med mycket lite spill. Detta är en viktig skillnad mot SLS, som ofta slösar med råvaror och där materialvalet är mycket mer begränsat.

Fram till de senaste tekniska framstegen var det ganska svårt att tillverka högkvalitativa detaljer av dessa högpresterande polymerer med en FFF-process. Många additivt tillverkade detaljer, särskilt de av PEEK, drabbas ofta av ”delaminering”. Det innebär att de sammansmälta lager som bygger upp den slutliga formen inte är ordentligt sammansvetsade. Dessa felaktiga PEEK-detaljer beter sig mer som en stapel löst sammanfogade skivor än som en sammanhängande helhet. Dessa ojämna mekaniska egenskaper kallas ”anisotropa egenskaper” och är ett vanligt problem i utskrivna detaljer från många tillverkare. 

Möjligheter till förbättring med additiv tillverkning

Eftersom varje tillverkningsmetod kräver sitt eget sätt att konstruera detaljer är det ofta svårt att helt enkelt skriva ut CubeSat-detaljer som har konstruerats för traditionell tillverkning. Additiv tillverkning ger dock vissa unika friheter. Särskilt med FFF kan detaljer vara betydligt mer komplexa och göras ihåliga. Ofta kan befintliga detaljer också slås samman till en, vilket minskar komplexiteten och förenklar monteringen. Ett bra exempel är ”kill switch” i CubeSats, som säkerställer att enheten inte är aktiv förrän den har skjutits upp. I dag är detta en komplex montering av flera ramkomponenter i aluminium, en brytare, en fjäder och en kolv. Med den konstruktionsfrihet som FFF-processen ger kan detta reduceras till en standardbrytare med rulle, monterad på en enda ramdetalj.


Flera ramkomponenter krävs
Monteringen med brytare, fjäder och kolv

Den nya konstruktionen, med en brytare integrerad i en enda utskriven detalj
Förutom att minska komplexiteten kan man spara ännu mer vikt genom att låta delar av komponenten vara ihåliga. Materialet på detaljens yttersidor är det viktigaste för att ge den nödvändiga hållfastheten, medan det inre materialet bara förbinder väggarna med varandra. Att ta bort det mesta av det inre materialet är ett utmärkt sätt att minska materialåtgång och vikt, och det är enkelt att göra med FFF-processer. Medan exempelvis SLS-tillverkade komponenter antingen kräver en öppen sida mot hålrummen eller att detaljerna är helt massiva, gör FFF-processer det möjligt att helt innesluta ihåliga former. De luftfickor som uppstår orsakar inga problem när detaljerna används i rymden; skum används ju ofta även på rymdfarkoster.

Den viktigaste orsaken till 3D-utskrivna komponenters anisotropa beteende, delaminering, är dålig bindning mellan de lager som bygger upp komponenterna. Till skillnad från andra tekniker smälter Orions Thermal Radiation Heating-system samman lagren. Den nya tekniken värmer hela objektet och riktar värmestrålning mot föregående lager innan nytt material läggs ut. Varje lager av det utskrivna materialet formas samman med det föregående genom selektiv uppvärmning upp till 300 °C. Detta säkerställer att lagren bildar en stark och sammanhängande detalj. Resultatet är starkare, mer isotropa 3D-utskrivna komponenter som är klara att användas direkt. 

En 3D-skrivare för rymden

När de konstruktionstekniker och utskriftstekniker som beskrivs ovan kombineras kan både massan och komplexiteten hos en CubeSat-ram minskas drastiskt. I samarbete med German Orbital Systems, som regelbundet konstruerar och bygger CubeSat-ramar i aluminium, kunde Orions ingenjörer minska ramens massa med 50% med bibehållen styvhet och ytkvalitet. Med tanke på kostnaderna för att skjuta upp en sådan satellit motsvarar detta en besparing på cirka €25.000,- per uppskjuten CubeSat, eller ger utrymme för tyngre innehåll inom gränsen på 1.33kg per CubeSat. 

Detta möjliggörs av Orions Thermal Radiation Heating-system, eftersom den unika tekniken ger överlägsen bindningshållfasthet mellan lagren. Externa tester har visat att draghållfastheten hos vanliga 3D-utskrivna provstavar ökade med mer än en faktor 4. De testade materialproverna av PEEK uppnådde en brottgräns i drag på 72MPa, cirka 80% av PEEK:s teoretiska hållfasthet!


För att säkerställa att de utskrivna CubeSat-detaljerna skulle klara sig i rymden testades detaljer utskrivna med Orions A150-maskin i ESA-ESTEC:s laboratorier. En simulerad rymdmiljö utsatte de utskrivna komponenterna för UV-strålning motsvarande 3,4 gånger solarkonstanten, och vakuum, liknande det som CubeSats utsätts för varje dag. Därefter följde termisk vakuumcykling mellan -100°C och +100°C. Även efter exponering för dessa simulerade rymdpåfrestningar förändrades detaljernas materialegenskaper lite eller inte alls, och komponenterna förblev funktionsdugliga.

Slutsats

Med en banbrytande additiv tillverkningsprocess med Orions Thermal Radiation Heating-system är det möjligt att minska massan hos en CubeSat-ram med upp till 50%, med bibehållen hållfasthet och med samma toleranser och krav som traditionellt tillverkade komponenter. Detaljer som tillverkats på detta sätt har visat sig klara rymdens påfrestningar och kan sänka uppskjutningskostnaden per CubeSat med upp till €25.000,- eller ge större frihet i val av nyttolast och vikt utan att kompromissa med funktion, uppskjutningskostnad eller säkerhet, tack vare de i hög grad isotropa egenskaperna hos komponenter som skrivits ut med Orions Thermal Radiation Heating-system.





MTC:s konstruktionsmetoder för additiv tillverkning och 3D-utskrift
DfAM för ett undervattenskamerahus för övervakning av vattenbruk